Vad händer egentligen, nåja jag får helt enkelt finna mig i nuvarande bloggläge och helt enkelt erkänna min blogg som en total nästanblogg. Hur som helst så fortsätter hussen alltmer att ta med mig ut, om de inte är både hussen och matten som följer mig på promenad. Solen skiner underbart varmt och nu är nästan varenda snöberg ett minne blott. Marken luktar så konstigt gott att jag sicksackar mig gatorna fram, förresten har jag nu alltså tillgång till glömda stigar som tittar fram där snön gömt de sedan i höstas.

Sedan sist har jag charmat både Ebba och Selma i vanlig ording. Vilka stilfulla danser vi bränner av, skulle platsa på vilket broadway som helst. Dessutom har jag fått hälsa på en ny familjemedlem, en människovalp som matten är moster åt. Att stöta på en människa som är tre äpplen hög, det vill säga i min egen storlek, trodde jag inte var möjligt.