Plötsligt händer det..., årets första grillning i skogen med hussen matten, människomormorn och Nicki. Vilken hundlycka!

Det susade så i huvudet av skogens alla dofter och diverse vårkänslor att jag inte kunde sitta still till en början. Under pälsen spratt det som popcorn i en micro, inte bara av vinterpälsen som är påväg av, utan också av hjärtlig vårlycka! Jag blev så till  mig av denna underbara känsla att jag repade av x antal åttor det snabbaste jag förmådde! Hit och dit rusade jag, kulle upp och ner i vilt och busigt vårsken!

  Jag flög bokstavligt talat fram...

Om jag inte tog ut mina vårrus ovanför lägerelden bland de höga kullarna...

Rullade jag skönt i sanden om jag inte skakade loss...

Men så nådde den ljuvaste av dofter min söta nos, länge vädrade jag i vårluften...

Nicki befann sig redan på första parkett och jag insåg att min berömda hundvalpsblick inte nådde fram där jag befann mig...

Så jag tog mig till ett lämpligare korvavstånd...

självklart lyckades både jag och Nicki få varsin ordentlig grillad korvsnärt, något annat var ju inte tänkbart under vår egen korvgrillning...

Glada Nicki får aldrig nog av korv, speciellt som hon inte ens hinner känna smaken innan korven sedan länge är ett minne blott i hennes mage...

Själv lyckades jag hitta en mycket speciell pinne. Om vanliga pinnar är hårdvaluta om vintrarna är det ingenting jämfört med den ovanliga delikatesspinne som kom i min väg denna vårdag, det vill säga en äkta korvpinne...

Mätta och belåtna trippade vi sedan hem efter en skön förmiddag i vårsolen, i de norrländska skogarna.