Som genom ett rosa sken syntes Ebba komma mot oss i fjärran under dagens förmiddagsrunda. Vilken tur att jag träffade Ebba, för som vi busade runt med varandra medan Nicki höll ett trött öga på oss. Vi rullade och kramades, om vi inte studdsade högt med framtassarna i luften. Underbara vovvedans ackompanjerad av livets lätta steg. Det blir dessutom mer Ebbabus framöver, något jag hörde de tvåbenta tala om, som musik för mina lodjurslika öron....

  Inte hade matte kameran med sig i kylan, men vi var som vanligt mycket söta tillsammans Ebba och jag.