Kanske, tänker jag utfluffad på ryamattan, har min blogg faktiskt blivit en någon gång i veckan blogg. Men å andra sidan är det bättre än en aldrig blogg. Hur som helst är jag lite halvt i tokvett utan någon som helst etikett såhär under denna högst kliande vinterpåpälsningsperiod. Efter förmiddagspromenaden hoppade jag upp i soffan och rullade mig så att prydnadskuddarna flög åt alla håll och kanter tillsammans med diverse filtar och hårtussar. Matte gav mig onda ögat och hämtade ett av hushållets monster för att suga upp min vacka soffmarkering, men lika glad var jag för det för att inte tala om yr i mitt clementinhuvud. Min blick skvallrar om det värsta av busiga trotserier nuförtiden, det kryper i huden, pirrar i magen och kittlar i nosen - höstsuset gör mig som förbytt...