Hej och hå i det blå!

Egentligen har ju matte tagit lite semester från min blogg, till mitt stora förtret, men dagen till ära blir det ett inlägg ändå. För under kvällspoopet trängde jag mig på några harar som intagit en vällagad örtamiddag. Doften var fantastisk, alldelens sommarfräsch, och kanske tänkte jag, kunde det bjudas på en bruntonad efterättsärta eller så. Den erfarenhet jag hittills haft av dessa spektakulära fyrbenta har varit just de ärtformade efterätter dem lämnar efter sig. Och trots att dem, alla tre, drog åstad när jag så förnämligt närmade mig deras middagsbord (örtaängen) var dem i alla fall artiga nog att faktiskt lämna efter sig just lite efterättsärtor! Förträffliga hartokar, som för inget i världen ville stanna och beta med mig till lite av min besvikelse...nåja tackar för goda ärtor ändå...