Söta grannhunden Smulan blev 13 år, och till hennes minne ylar jag sorgesånger mot månen. Vila i frid du bestämda dam som höll mig på mattan, du som satt i fönstret och spanade ut över gården som var din. Som du ständigt konstaterade dina åsikter för folk och fä och som du låg i det svala gräset och sov om somrarna...nu kan du springa tillsammans med din husse igen...

Envis och klok med glimtar i ditt öga

rultade du fram längs vår gata

om att busa tyckte du alltid föga

hellre låg du länge i gräset för lata

Du var en liten höghet där du satt

i fönstret på din gårdstron

med tydliga åsikter om ditt och datt

höll du koll på gårdens alla don

Till sist blev dina tassar trötta

någon kom om morgonen och tog din tass

hängde på kroken kopplet det nötta

och lyfte bort din kropps tunga lass

Nu är du fri lilla Smulan min vän

vi möts du och jag igen, men inte riktigt än...

- Tidus