Gonatt....., nu drömmer jag mig bort till vida slätter fulla med sparvflockar...

Dagens stora äventyr har utspelat sig på landet. Husse & matte tog med mig ut till en mycket mystisk men bekant plats. Gigantiska fyrbenta vistades där bakom höga stängsel, genom tjocka luggar stirrade de stint på mig med kloka blickar. Min bedömning utmynnade ändå i att det (fortfarande) är bäst att hålla ett stort avstånd till dessa fyrbenta jättar, och att glosögt snegla tillbaka på dem med skall i strupen om de skulle få för sig att stirra allt för länge.

Tack och lov var snart hundbusan Kajsa och hundtanten Tina i fulla upptåg vid min sida och jag glömde, till min omedvetna fasa, faktiskt bort jättarna för en stund. Kajsa en sådan vacker vovveflicka gav mig med största artighet fina nospussar i prima jämnhöjd (hon la sig ner mittemot mig). Äventyret stannade dock inte bland jättar och kusiner utan slutade med en galopp över vida snötäckta slätter, över stock och sten tills vi nådde en vilt forsande bäck och en mycket vacker plats...

"Även ögon kan lyssna"

- Tidus

Kära människor, ni har välsignats med endast en mun och två öron just för att ni ska prata hälften så mycket som ni lyssnar... Ni pratar så mycket att era tungor gör er döva. Minns ibland hur tystnaden egentligen är det som talar mest både om er och för er. Detta är lärt av visa naturens män.

Äntligen besannades mina vinterönskningar! Efter morgonrastningen öppnades himlen och den första riktiga snön kom.

Självklart blev det en tur i storskogen med Nicki snön till ära :)

Massa bus och glädje under en grå himmel...

Sedan klädde jag ut mig till snögubbe

Trött, avslappnad & hänging drar jag mig nu tillbaka för en lur efter en lång strapats med Nicki, matte och människomormor ute i den stora svarta världen. Det var en stillsam promenad utöver mina försök att stjäla tillbaks mina vantar som matte fått för sig att ständigt ha på sig. Hur nu det kan komma sig, utformningen av dessa läderlappar är ju allt annat än uppskattade på rätt sätt av människohänder, i alla fall beträffande den oemotståndliga inbjudan till tugg som ges när man håller dem i sin mun. Aldrig har jag då sett matte sitta och gnaga på läderhandskarna vilket sannerligen förvånar. Alla vi hundar vet ju hur högt en lädervante faktiskt kan skrika att den vill bli massagetuggad av vita blänkande hörntänder. Det sägs föresten att en vantmaffia uppstått i norrlands utkanter, med mission att upprätthålla vantar av läder i hundmunnars våld där dem med rätta egentligen hör hemma. (bör tilläggas att jag utgör en del av styrelsen)

Nåja nu somnar jag en stund (med mattes lädervante i tryggt & hemligt förvar) på återseende.

Matte har haft en ordentlig paus från alla borden och måste sedan tentan avklarades. Därmed har hon alltså ägnat precis all sin tid till den levande mig (vilket medfört att min blogg fått vila, det är ju som bekant hon som översätter mina fascinerande tankegångar till människodugliga internet symboler, d.v.s bildar mitt artificiella hundansikte ut till cyberrymden.) Förutom den förspillda tid hon tagit till att packa inför flytten, något jag i och för sig hjälpt henne med genom att gräva ut vad jag tycker ska kastas bort på golvet igen.

Phew vilket storstök det här med flyttning är...vilt främmande människor har tillträtt mitt näste helt utan lov, inflygandes från världens alla hörn. Dessutom har det på det oförskämdaste av vis tagit mina *harkel* husse och mattes möbler. Sängen, köksbordet, garderoben, soffan och diverse...så nu får jag minsann nöja mig med att ligga på en karg filt efter våra långa promenader...hårda hundår.