Så det spände i kroppen och varenda muskel darrade, hur mina ögon fixerade dessa mystiska färgglada flygande löv...Så höll jag andan och kastade mig fram, varvade piruetter och levader med viga nigningar och höga courbetter. I en lätta väsens fjäderlika dans svansade jag efter vackra fjärilar, jag gjorde allt för att fånga deras färgprakt. Så stannade tiden för en stund och i mynningen av nuets tunnel syntes mina fjäderlika rörelser sväva fram för det mesta över marken tillsammans med dessa ljuva fjärilar. Vilken vacker syn, tänkte matten som försäkrade sig om att jag inte egentligen nådde någon fjäril...