Ännu en dag då jag med råge har tagit fram min sofistikerade gentlemannamässiga sida till mattes ära. Under både promenader och agility aktivering har jag susat runt som på bomullstassar, och trots att jag har luftskrattat i värmen har alla gnällfasoner fått ge plats för mitt mognare jag. Sådana dagar är matte så glad i magen, så inspirerad och så stolt. Hon bär huvudet högt intill mig och strålar "Tidus är världens bästa hund" med jämna mellanrum från sin insida. En resa är tydligen i analkande, vi ska till bergsmassiv, fjordar och fjälltrakter tillsammans, jag hussen och matten. Då gäller det att klämma fram all den värdighet som ryms under den söta fluffighet jag till vardags besitter, och minnas att inte döma hunden efter håren...Så blir mina ögon smalare vid tankar om dessa blå vyer, det bärnstensbruna skimret i iris glimtar istället i gult...Den stora världen är påväg närmare.