Ibland undrar matte hur något så sött som jag, en fjärilsdansare, kan förvandlas till något så monstruöst vämjeligt på bara sekunder. Under gårdagen begav sig nämligen eftermiddags strapatserna i storskogen där jag kan rusa lös hela promenaden lång. När vi så närmade oss slutet på denna underbara skogsvistelse fick min excellenta nosradar nys på något alldelens fantastiskt! Kunde, vad jag via nos expertisen anade, det röra sig om det så älskade bajsspat? Den magiska dundersmeten som ingnuggad i pälsen ger machokrafter bortom planeten jorden. Som böjer eventuella rivaler av alla släkten alldelens spaka...Svaret var ja. Där låg den, bajspölen, som fallen från himlen tillägnad mig - mitt eget bajsspa. Den underbara magiska kraften omsvepte mig sedan med hull och hår, sköna spastund, bruna, kladdiga, fina jag. Vad som sedan följde min lilla spastund är dock en historia av annan sort. Mattes ögon färgades svarta och hennes ansikte rött varpå hon morrade åt mig som jag aldrig hört förut...

I nästa stund hamnade jag i en liten sjö som ligger intill platsen för bajsspat. Matte höll mig i princip med pekfingrarna när hon doppade mig hit och dit i den varma böljan. Så skrubbades jag från topp till tå med en försurad vedklabb x antal minuter för att sedan, snarlik en halvdränkt katt, sätta mig i bilen. Men där tar inte den förnedrande behandlingen slut, för sekunden efter att matte bromsat in på vår infart står jag i duschen...

Husse tar sedan vid med de blå saneringshandskarna och forcerar genom min päls med massa shampoo. Som om shampoot skulle hålla samma egenskaper som den magiska och sällsynta dundersmeten, pyttsan...

Efter tre varv med shampoo vågar husse äntligen ta av sig handskarna...

Matte hade inte med sig kameran vid det begågna brottet, men anser att det nog var lika bra för att bespara i alla fall er läsare från diverse kräkreflexer...