När matte tog ner mig på gården kom Selma farandes ur en bil. Med leende från öra till öra svansade hon mot mig i hundars hulahula dans. Mina lycko kväden lät inte vänta på sig, nu skulle det bli puss och kramkalas! Sedan fick vi gå kopplade följ brevid varandra med busighetens förhoppningar på våra ryggar. Och efter det, nere vid grusvägen intill vattenbrynet släpptes vi lösa. Som två galopphästar vid startskottet satte vi av, hivade iväg våra små kroppar i full fart, vred ur varenda droppe styrka ur darrande lemmar. Det blev en svängs råbus som avrundades med att jag bestämde mig för att nosa på en annan fyrbent i fjärran, en liten hundperson som också doftade så gott. Allt medan matte tittade åt ett annat håll...

För nu ligger jag deckad på vardagsrumsnmattan, på återseende.