Utslagen har jag nu intagit soffans djupaste hörn efter en underbar men mörk promenad med vännerna Viggo och Bruno, samt diverse människor på efterkälken (däribland husse och matte). Mitt bus nådde dock inga oanade höjder då slaskvädret höll min frihetskänsla i ett järngrepp, överallt var världen svart och hur jag än rörde mig piskade kallt vatten under min mage...Tack och lov då för några få glimtar av lyckoglömska med käre Bruno i fulla fläng, men i övrigt traskade vi fram i stilla trav. Det blev en lugn men mycket händelserik eftermiddagstur. Gokväll...