Underbara juldag, vita ljusa men lite för kalla värld. Dagens förmiddagsrunda ackompanjerades av minus 21 celsius och mitt tjocka vintertäcke. Tassarna värkte lite om jag stod stilla så vi höll som vanligt såhär i vintertider ett högt tempo. Glada i hågen (sedan gårdagen) struttade vi fram längs den plogade vägen tills jag, till min förtvivlan, behövde ta mig ut i den djupaste av snö för att uträtta nummer två. Jag försvann, med min ringa höjd, ner i snöns förädiska avgrund under tiden detta bestyr avklarades med matte kvar någonstanns där ovanför ytan. Tack och lov väntade hon på mig när jag åter tillträde världen ovan jord.

Vi fortsatte sedan färden med lätta steg tills vi stötte på en enorm... björn, svart som natten och med det största kliv jag skådat...tills jag förstod att det rörde sig om en släkting av det bastantare slaget. Caruso var tydligen namnet på denna enorma berner sennen hanne, som enligt mattes hemliga viskningar tydligen föreställde fröken Nickis "festhane"...nåja jag får väl försöka äta upp mig lite till så ska hon nog ändra uppfattning. God fortsättning.