Det blev storskog i glada fläng under förmiddagen...

Och finaste följ under eftermiddagen, med undantag för lite igelkottjakt då förstås...

Vid mer än ett tillfälle, under de senaste av mina förmiddagseskapader, har vi blivit skuggade av en mystisk hanhundsliga. Hypnotiserade (herre)lösa hanar har blockerat vår väg och förföljt oss vid enskilda tillfällen. Tur då att Nicki funnits till tass, hon har med sina mest bestämda blickar banat vår väg och talat om för varje lycksökande hingsthund att ingenting finns att hämta i vår flock. Dessa hypnotiserade herrar av hundsläktet, gör mig en aning nervös med sina tunnelseende ögonkast...Ibland känner jag mig utmanad, nästan hotad och det spänner lite i kroppen. Står jag i deras väg till att finna potentiella tikar så dem stirrar...? "Come an om ni törs", viskar jag mellan tänderna... Hur naglar dem mig inte i sina törstande blickar efter ännu mer av de dofter som driver dem till vansinnets rand. Så minns jag vagt, hur jag själv en gång i tiden härjats av tikdofternas förrädiska vanmakt som ibland driver hundar i döden...Det finns en hel del stora vägar där vi bor. Men dessto mindre ansvarsfulla hanhundsägare, tack och lov dock med en hel del undantag...

Idag har jag struttat kvarteren runt med hela flocken inklusive söta Ebba. Vi har taxrusat som dårar över ängarna fulla av sommarglädje och Ebba har visat ytterligare några varianter av taxrullningens ädla konst. Men så kom eftermiddagen till sist och Ebbas vistelse hos oss hade nått sitt slut, för den här gången. För tack och lov bor hon ju inom lagom sniff avstånd, nämligen så förträffligt till som mitt emellan mig och Nicki. Men innan hon gick viskade hon på hundspråk, att jag upptagits i taxarnas hemliga sällskap. Ett sällskap vars mission bland annat består av att sprida det mer avancerade rullandet över vårt avlånga land. Och det är minsann inte vilket rullande som helst, utan ett totalt baserat på en livsnjutares impulsiva bejakande av välbehagets inflytelser.

Hejdå Prinsess Ebba tills vi ses igen...

Dagen har såklart tillbringats vid Ebbas sida...

Tassar och pussar ven genom luften i förmiddags...

Igår kom den söta Ebba för att husera i min flock. Hon är en mycket omtyckt flockmedlem med en hel del bus under sina buskiga ögonbryn. Vi har rullat runt en hel del tillsammans, i sanning lär hon mig att finslipa mina krumelurer på diverse mattor. Nyss kom vi in från en rykande flängande skogspromenad med mig och Ebba i främsta ledet. Matten hängde mest i luften efter oss där vi spurtade fram mellan tallarna som riktiga jakthundar. Kulle upp och kulle ner ägnade vi oss åt fyrsprång om vi inte stänkte ner lingonris med sköna dofter. För nu sover vi en stund, det behövs vilas inför nästa äventyr...

"Du och jag Ebba..."

Morgondagen kommer att bli kanon! Söta taxtjejen Ebba ska bo hos oss i några dagar då hennes familj ska åka bort. Jag ska ta så väl hand om den söta damen, vi ska rulla, nosa, mysa, busa och sova. Vilken extraordinär lycka att få dela några dagar med en så förtjusande taxrulle. Dessutom har matten sin sista tenta i morgon, vilket innebär att hon därefter kommer att bli lite mer närvarande, lagom till våra vovvebus.

Vi strosade längs vattenbrynet under förmiddagen.

Jag gjorde allehanda fynd, inte minst i form av saftiga brödbitar. Måsar och andra vinghängda varelser hade strött ut en mängd limptuggor mellan stenarna...

Men också svalkade jag tassarna...

Nicki hängde med på svängen och plaskade förnöjt med sina stora tassar 

Sedan visade hon var det bästa rullstället fanns.

En plätt med ruttnande sjögräs gör vilken päls som helst blänkande fin.  

Dagen har hittills gått i buseriets tecken, det vill säga med min svans i rackartygets strömlinjeformning. När jag närmare mig diverse katt toaletter utomhus och jag någonstanns i mitt clementinformade bakhuvud minns att sådana är förbjudna, då blir dem helt plötsligt intressantare än någonsin förut. Och när sedan matten hojtar "usch och blä" så uppnår jag den högsta av önskade adrenalinkickar - "Yahoo" känns det i lill kroppen emedan spänningen rusar. Leken går alltså ut på att jag ska hinna grabba tag i en kattlort eller två innan matten hinner erbjuda något som smakar godare eller är roligare, vilket är högst osannolikt.

Nackdelen med leken är att den är lämnad i katternas våld för att egentligen fungera. Matten har nämligen lärt sig var, under vår runda, som katterna gör nummer 2. Därmed brukar hon för det mesta hinna få mitt briljantaste fokus innan jag kommer ihåg var vi egentligen befinner oss mellan de olika katt toaletterna. Så en vädjan till er felis silvestris catus där ute - variera er lite mer va, en nummer 2 fungerar lika bra på gräs, grus och bråte som i sand mån ni tro.

För övrigt har jag spatserat med min stolta svans i vädret bredvid den största av kvaterets herrar idag. Ni kanske minns Berner sennen hanen Caruso, Nickis tjusige kavalier, han slog oss i alla fall följe en liten bit i kråk-riket.

Nu ska jag snart ta mina tvåbenta på släptåg och bege mig till Nickis domäner, där ska det grillas och enligt mina beräkningar kommer det att smakas annat än bara basilika från deras trädgård...

Basilika hund