Igår fick jag en trevlig hälsning från min hundmamma och de människor som var med dagen då jag föddes. Såhär i juletider skänker jag självklart en extra glad tanke full med bus till min kära släkt. Men också önskar jag alla fyrbenta kusiner med deras, på släptåg, tvåbenta en God Jul full med julklapps demolering, tuggben, snörus, och julgrans tugg...

Hälsningen jag fick bestod av lite foton på mig som bebis...

trött LillTidus...

Min runda brorsa

Och min tjusiga syster...

Under karlavagnen sprang vi du och jag, jagade av kölden som slet oss i skinnet. Längs osynliga stigar i det svartaste av mörker drev vi långt bortom solen. Men vid din sida befann jag mig på jordens ljusaste plats, för var steg du tog tog jag också ett och visste att kölden helt försvann...

Nu har minsann kung Bore lagt sin vassa hand över landskapet, - 18 grader ute nu och nyss inkommen från eftermiddagssvängen med tassarna i vädret.

Matte hade vett nog att klä mig med det tjocka vintertäcket för att sedan hålla riktigt höga takter ute. Vi har joggat rundan runt bara för en kort paus hos min mentor Nicki som vi tog med oss i förbifarten... Sedan flängde vi vidare i full fart, alla tre på rad, tills vi nådde nästa stopp - hundtoaletten - och så vidare i rappa mak enda tills 35 minuter gått och vi återvände hem...tack och lov för mattes lätta steg när det kommer till rörelse, för kylan bet mig så hårt i tassarna att jag ställde mig på två ben så fort vi stod stilla...

Kung Bores rygg 

Dagens skogsrusch

Bus Nicki flammar i snön...  

Ett dundrande åskväder i vit snö, stilla för en sekund...

Busiga blickar

I forna tider höll sig människorna vakna under lucia natten av rädsla för alla de trolltyg som härjade fritt i mörkret. Natten var den mörkaste och längsta på året fylld av längesedan glömd magi. ...Hundar och andra fyrbenta medvarelser som delade vardagen med människorna tilldelades under kvällen extra mycket foder. För under den långa natten vaknade djurens röster till liv och de kunde tala med människans tungomål...

Kanske kära läsare är det så det sker än idag, så bli inte förvånade om en liten hund tittar förbi och ber om en korv eller två sådär runt midnatt. Själv tar jag mig en kvällslur nu tills hungern väcker mitt hemliga människotal som i precis rättan tid ska få göra sig påmint, för den som lyssnar...

Min tankar om söta röde boll, som ni kan beskåda i tidigare inlägg (Tidus bio), har verkligen stigit mig åt huvudet. Under dagens stortur längs vattnet med matte blev jag spritt språngande förälskad i röde boll som hade fått följa med. Lillan pep och skrek som vanligt när jag bet och tuggade på henne, hon rullade långt iväg när jag kastade upp henne i luften precis som vanligt tills...plötsligt såg jag hennes blanka gummiskinn som i nytt ljus, en solstråle landade på den röde lilla leksaks varelsen där hon landat i gräset. Och då slog blixten till i mitt hjärta - "Min röde boll" hördes genom luften och sagan blev sann....

Tills matte inte ville med mitt fixerade tunnelseende något mer, för som en diffus skugga bakom mina öron bad hon mig genomföra, den för stunden rituella förbannelsen "loss" (!) Ve och fasa för att lossa från min vackra boll. Men jag var tvungen...till min bollsötes försvar gick jag sedan en 10poängs fot med blicken och huvudet i 90 graders nack-knäck med ett hundleende på läpparna riktat mot min lyckoförspillare till matte. Men förgäves, inte ens mina pip i hallen långt efter att vi kommit in hjälpte. Så söte boll, till vi ses igen - håll ut...

(om natten ska räddningsplaner av lilla boll smidas)

Tvåbenta människor kasta loss

Släpp fram er fjättrade livsglädje tillsammans med oss

Stoja, stimma, och rusa på

Minns era inre som vi ger er att nå

Men vi inte här för att vara er till behag

Glädje är inte allt som vi när

Var stolta över vovvar av alla det slag

Inte bara dem som är till mindre besvär

Lyssna och hör nyansen i vad vi ger och vad vi lär

Livet är en utmaning med förändring var dag

Vi hjälper er också att ta nya tag

Vi är starka vänner alltid intill

Som ger er hela världen om ni bara så vill

Vi är trofasta beskyddare från flydda tider

De som i nuet hörsammar dem av er som lider

Vi är vinddrivna, gamla tiders jägare

Vi är dem som fyller era livs bägare…

- Tidus Clim

Utslagen har jag nu intagit soffans djupaste hörn efter en underbar men mörk promenad med vännerna Viggo och Bruno, samt diverse människor på efterkälken (däribland husse och matte). Mitt bus nådde dock inga oanade höjder då slaskvädret höll min frihetskänsla i ett järngrepp, överallt var världen svart och hur jag än rörde mig piskade kallt vatten under min mage...Tack och lov då för några få glimtar av lyckoglömska med käre Bruno i fulla fläng, men i övrigt traskade vi fram i stilla trav. Det blev en lugn men mycket händelserik eftermiddagstur. Gokväll...