Äventyret med Nicki bland bergen var underbart, jag rusade som en panter bland klipporna och hoppade som en antilop genom lingonriset. Vinden ven runt öronen och de blå vyerna var ljuva för ögonen. Friheten i vildmarken är mitt livs kall, bakom varje buske vädrar jag äventyr och över alla klippor spejar jag villebråd. Men den fantastiske skogsturen utmynnade i en furiosisk knott attack! De anföll oss urskiljningslöst, upp till strid. Jag kämpade sida vid sida med Nicki, våra käftar blixtrade i luften, en hel knott armé hade minsann sett sin sista hudflaga (och en hel del hudflagor sitt sista knott).

När vi äntligen tog oss hem, urtrötta av kampen och solen slickade jag skamset mina sår, *harkel* ädlare delar, vilka blivit illa bitna av knotteriet...Matte belönade min stolta insats med ett saftigt tuggben och när jag förnöjt knaprade på det i soffhörnet kändes bergen och knottstriden väldigt avlägset...