Min fantastiske husse var ledig idag så han tillbringade tid till mig, närmare bestämt på efterslänten under dagens runda med mig och matte. I högsta hugg fifflade han med kameran medan jag pissade ner allehanda motiv, de vackraste blommor och blad jag kunde hitta. Medan den inte alltför vaksamme husse forserade omgivningen genom kameralinsen spändes plötsligt den autobaserade instinkten i min kropp. Någonting i luften förändrades. Jag vittrade röda bär, bomullströja och träskor. Dessutom tyckte jag mig höra ett, i den vinande blåsten, klumpigt människoprasslande där inne bland löven. Min vaktinstinkt talade för flocken och jag skall allt två ordentliga gånger. Se upp, vem där! Husse och matte svarade mig att det var okej, att det bara var en bärplockare som plötsligt klev upp i vår promenad formation. Nåja, kanske skulle dem vörda mina färdigheter mer den gång en björn analkas i buskarna...

 Vem där? - På span, liten bärplockar varnare.