Matte har tjorvat på med arbete under två långa dagar som jag till största delen fått spendera hos mormor, morfar och Nicki. Tack och lov har hon sett till att jag fått utlopp för alla mina pisstråt i alla fall. När hon slutat vimsa runt på det där jobbet har hon pang bom masat sig hem för att förgylla mina eftermiddagar, tillsammans med allt annat intressant längs vår eftermiddagsrut.

För det mesta har jag hållit mig tätt intill den högst förståndiga brindeldamen Nicki när matte varit borta, hon som visat mig vägen längs hemliga hundstigar så länge jag kan minnas. Kära damen Nicki, som också lärt mig att ekorren är ett utmärkt byte, och som beskyddat mig från råbusiga rackar hetspacket som i vilda virvelsprång kastat sig över oss i skog och mark, (hon vill att man hälsar lugnt och fint, som damer gör). Hon har har faktiskt lyckats få mig att förstå att buset har sin tid, och vilan sin (hur nu det gått till.) Under de senaste två dagarna har jag strosat runt och betat gräs tillsammans med henne, rullat mig när hon gjort det, och poopat precis som henne. Hon säger att det är bäst att jag härmar hennes visa yttranden så kommer jag  nog också att leva lika länge och väl som hon gjort...