Äntligen en hormnellt lugnare dag för min del, phew. Kände mig mycket harmonisk i kroppen och fick syn på en hel del annat idag utan en nosradar aktiverad på tiksök ala 180 för en gångs skull. Bland annat fick mina ögon lite mer plats vid dagens arbete (då som sagt nosradarn tagit semester för en dag). En och annan sparvjakt avklarades på förmiddagen och sedan bar det av till tant Nicki medan matte besökte ikea för till viss del vettiga ärenden, d.v.s. inhandlande av något till mig.

På den underbart sköna eftermiddagspromenaden stötte vi på en svart limpa (enligt min mening), rund, lagom go och välvd både bak och fram. Det tog ett tag innan jag till fullo förstod att det handlade om en släkting och inte en delikatess (ur det franska köket) av något mänskligt slag. Den busige slyngeln, som matchade mig perfekt, hette Åke. En mörk fransk bulldog i mina kaliber. Vi passade på att halvbrottas i en avslappnad tafatt stil medan tant Nicki hade fullt sjå med att minsann tala om för oss att lugna ner oss. Hon gastade om värme och sött valprull, inte något tonårsflams. Men jag och Åke fortsatte bara vår sköna break dance som på blå små moln, utan någon notis för sådana pensionärs donderanden.

När jag nu äntligen kommit hem, halvt avslagen av alla trevliga Åkedofter snurrandes i nosen sträcker jag stilla ut på den bästa av mattes inköp. En hel matta till bara mig.....gonatt

sköna matta...

mmm

zzzz.....