Det blev en långdistans i storskogen idag, jag har nosat dalgång upp och dalgång ner efter älg och hare tillsammans med Nicki och våra tvåbenta. Underbara stilla skog utan en gråbit i syne. Stora gråbitar som hemsöker storskogen är inte att lita på, tysta och hotfullt blängande står dem ibland bland träden helt utan hundhyffs. Matte kallar dem emellanåt för stubbar, och uppmärksammade visst ett par som jag inte såg. Kanske, tänkte hon, har jag mognat lite såhär efter min andra vinter. Hur nu det kan hänga samman med de fruktade gamla gråbitarna, som i normala fall förtjänar en utskällning...