Tidigt i gryningen väcktes både jag och mina tvåbenta av blixtar och dunder. Det mullrade och morrade från himlen med en sådan kraft som jag aldrig hört förr. Och då mindes jag, ihopkurad mellan hussen och matten med ett öga på himlen, hur min hundmamma berättat för mig när jag var liten valp om Åskrackorna Blixten och Dunder:

"Med väldiga käftar, som i enorma ljussken blixtrar över himlen, kastar dem sig rytande mot varandra i en kaskad av vidunderliga morranden emedan de slåss för värme och kyla. Blixten är blå och rykande kall medan Dunder är röd och brinnande varm. Resultatet av deras duster är klimatet som kommer med åskan eller far med den, beroende på vem som segrar ur striden. Men var inte rädd lille valp, åska - som deras evighetsdömda strider kallas, - är inte farlig"...

Så med min hundmammas lugnande ord i tankarna somnade jag om...