Fortfarande befinner sig mina tvåbenta som internetlösa men därmed har de mer fokus på mig. Dagen har varit strålande och trots att jag fortfarande drivs av vårmonstret så har jag skött mig enligt slyngelhundkonstens alla regler under dagens vårpromenader. Det har kryllat av det mesta i samhällets motoriska format längs vår väg och alla utmaningar har jag delat med den älskade flocken. Mina två yorkie tjejer trippade snoffsigt förbi oss under förmiddagen och jag ville verkligen nosgosa med dem, men de fortsatte nonchalant förbi blängandes på Nicki (misstänker ett sting av svartsjuka). Inget nosgos den här gången minsann, men däremot några stunder av brottning med fröken Nicki. Dock har jag fortfarande inte uppnått den tungviktarklass som hon behärskar men jag drivs av en viss förhoppning om att lägga på mig lite extra under sommarens analkande grilltider. Om nätterna förekommer nämligen viss strukturering och ordentlig planering av hur man bäst charmar en grillkock. Mina filosoifier i ämnet skulle snart kunna fylla en avhandling i sig, så håll till godo kanske jag delger något av dessa, mina ädla kunskaper, när sommaren väl är här.

För övrigt har husse och matte klippt mig. De vackra fanorna som täckt mina starka ben är numera ett minne blott och även mitt ansikte har fått titta fram under solen. Resten av min skimrande skrud får bestå tills vidare, lite grann till mitt förtret för jag älskar nämligen känslan av att bli vår och sommarfin. Faktiskt till en sådan grad att jag för det mesta passar på att ta mig en tupplur medan husse och matte vrider och vänder på mig medan de klipper sig fram genom pälsen...