Bissingarna forcerar just nu en stackars tuggpinne, en efterätt såhär på maten och dagens eftermiddags runda. Och medan jag tuggar pinnens öde till mötes försvinner tid och rum, rinner ut i pinnens smaskiga konsistens som absorberar omvärldens alla händelser. Vulkaners kaskader av aska, jordbävningars efterdyningar och flygtrafikens omtalade förseningar, alla ryms dem i en strimma lufttorkad hud...