I dag har jag äntligen fått kasta loss i storskogen igen, den där gråbitar, skogsvättar och andra otyg hemlighetsfullt härskar om somrarna. Inte mycket av dessa okulta ting hade dock klivit ur sin vinterdvala, så mina tvåbenta klarade sig bra. Men vad annars hade kunnat vara med mig som vapendragare vid deras sida.

För det mesta rusade jag fram över skaren precis som den hare jag spårade gjort innan mig. Det blev en väldans fart och fläkt, man skulle kunna påstå att jag "laddas" av solceller. För solen sken på oss med sitt goda sommarleende, och lyste med klarhet om att marken snart blir bar...

Under gårdagen fick jag dessutom en fin present av hussen och matten som varit borta nästan hela dagen till och från. Närmare bestämt en älg! Tyvärr var det ingen riktig älg (som jag hoppats på). Jag har ju alltid önskat mig en alldelens egen älg, precis på samma vis som jag hört att tvåbenta flickor vill ha en egen häst. Men nu fick jag alltså en i mindre format och med inte alls samma distinkta doft. Jag blev i alla fall hur glad som helst, nu kan jag äntligen jaga plyschälg i köket...