Nu när människans fotbollsfanatism har vaknat till liv passar jag på att "surfa på vågen". Är det något jag och matte delvis har gemensamt så är det runda bollar, hon ser dem i tv rutan eller försöker sig på att dribbla mig. Och jag jagar dem för det mesta i högsta övermod. Då jag inte erhåller en höjd så mycket högre än tre äpplen, så är fotbollslekar en aning våghalsiga. Bollen består ju av en större massa än jag gör, men knappnålstassar till trots, så behärskar jag de mesta av Mezzis tekniker. Vilken vm spelare skulle ha någon chans mot mig, jag som föddes i en svartvit matchtröja. När det kommer till fotbollslekens instinktiva reaktioner erhåller jag en tämligen ärofylld särplats bland tvåbenta. Då mina smala rovdjursögon inte undgår ens den mest avancerade av vm fintar...