Dagen började på ett rosa moln, genom en skir slöja dansade jag med söta jack russell Selma genom storskogen. I graciösa fyrsprång snurrade vi genom skogen tillsammans med solens varma leende på våra ryggar. Vilken söt Selma, vilken älskad vän och hur skrattade vi inte med blänkande tänder i breda flin. Hela skogen blev en glittrande manege där piruetter och tenduer varvades med hasor i viga nigningar. Vi dansade den dans som bara fybenta kan, och som i en dimma syntes våra tvåbenta någonstans intill...

Under eftermiddagen blev dock det rosa moln jag trippat runt på sedan förmiddagen som uppätet. Liksom resten av mina skära innanlår. Knotten kläcktes i miljoner denna eftermiddag belägen i stiltje. Vilken hiskelig klåda, drivande och rivande jagade den mig i säng ganska tidigt. Tack då kära matte för att du smorde mig med aloe vera som svalkade den svidande klådan...