Trotts att mattes huvud är fullproppat med arbetsrätts relaterade begrepp så har hon haft en hel del plats åt mig i det. Under dagen har vi, i vår historia tillsammans, efterlämnat oss två mysiga långa vinterpromenader. Jag har passat på att busa med henne osedvanligt mycket för att hjälpa henne att tömma det överfulla huvudet en aning. Helt enkelt ruskat om för att påminna henne om hur högst vansinnigt onödig den administrativa människokunskapen egentligen är, den i hundmun "påhittade kunskapen." För kära matte, hur har du tänkt att det ska gå att tugga på den? - äta den? - sova på den? - leka med den? - och egentligen också älska den som en vän?

Nå kära matte, med det i beräkningen antar jag att du får lite mindre fullproppat huvud...