När jag vaknade på morgonen kunde jag fortfarande känna smaken av de ljuva korvarna..... tyvärr har jag inte direkt välsignats med den största av magar, så efter sisådär en stycken korv i mina drömmars värld så är jag proppmätt...

Vilket får mig att minnas den mest lyckade av de korvräder jag utfört. En eftermiddag i höstas när matte skulle hugga in på en kryddig italiensk variant så kom hon ihåg att hon glömt något i köket. Medan hon gick iväg så var jag uppe på vardagsrumsbordet i ett, bokstavligt talat, naffs. Korven slank ner på tre röda och kvar på brickan syntes inte en smula. Jag glömmer aldrig den stolthet som fyllde min tjocka mage efter det äventyret, och tyvärr heller inte mattes mörka blickar...

Vid ett annat tillfälle - på tal om korvjakt - när jag och matte brusade runt på en grön sommaräng krokade den underbaraste av dofter plötsligt fast i min nos. Självklart lät jag mig ledas fram till ett underbart byte - en stor finsk korvsort log glänsande mot mig i gröngräset, totalt intakt, till och med färdiggrillad. Tyvärr har jag inte heller välsignats med mycket till mun, den är inte mycket större än den mänskliga modellen vilket sannerligen hämmar under stafettäteri - för medan jag tuggade och svalde för land och rike stormade matte allt närmare och donderade, för stunden så vanhelgande, "loss"...Så mer än halva härligheten blev det inte...