Jag har i förbifarten hört talas om att det för vissa människor har mycket stor betydelse för hur en liten hund ska se ut. Tydligen kallas detta utseende mässiga och i viss mån också egenskapsmässiga särdrag för ras. Ett begrepp som i synnerhet används under uppvisning av olika hundkroppsmodeller. Situationer av hård pälsborstning, kritiska blickar och dömande ord, vilka går ut på att skönhetsmässigt (vilket ironiskt nog gör det hela något illusionärt, då det ligger i betraktarens öga) vinna, i bemärkelse av första plats, eller i form av gott omdöme (dömd av en främling). Personligen har jag turen att värderas mer som en individ än en generaliserad hundstereotyp, men om jag nu skulle säga något om min roll i raseriet som löper genom människors intressen så är jag väl en ChiLhaApsPap-BiPud, ren arabiska i mångas öron kan jag tro, i mina också kan jag tillägga vilket drar mig till minnes ett metaforiskt arabiskt ordspråk;

من جعل نفسه عظما أكلته الكلا

مثل القطط بسبع أرواح

كل كلب ببابه ينبح

كهرة تأكل أولادها

  He kills the peacock for the beauty of its feathers