Dagens skogsäventyr utmynnade i en stunds ihärdiga businviter, detta mot diverse hundpensionärer. Vi stötte på en tolvårig  vorsteh farbror som alltför vänligt och oengagerat nosande hälsade på mig ("en trappa ner"). Ja han var mig en hög och snäll herre men alltför ointresserad av mina rackartyg. Trotts mina mantra upprepningar om buseri i fullt skogsken lunkade han bara sin egen väg intill den av större intresse, gamla damen Nicki. Detta var tydligen hur man bör uppföra sig enligt Nicki som föll pladask för en sådan hövlig charm. :/ Men jag då...moderligt utfryst av ålderdomen själv. Tack och lov följde matte upp mina försök med lite gosedjursbrottning så att det räckte och blev över.