Under den vackraste av höstdagar (idag) längs det stilla vattnet med matte och jag mötte herr Egon. En svart dvärg schnauzer av mina kaliber. Han dök så klart upp helt olovligen in i min busiga nos och sedan blev hans husse, för en en stund av lek tillsammans med mig, ett minne blott :P Vi rusade och studsade, hoppade och nosade, tassade och brallade :) Tiden stod stilla och två vänner ägde världen, inget annat fanns, syntes eller hördes (utom en bit av hjärtematte). Tack Egon för en rolig lekstund.