Matte har mist det sanna varats vett de senaste dagarna, därav min bloggfrånvaro - skolan med dess absurda bestyr skenar iväg med henne hängandes i illusionens tyglar. Men tack och lov ägnar hon varenda minut bortom böckernas våld tillsammans med mig :) Det har blivit timlånga promenader i frostbitet gräs och äventyr in till staden.

Men för dagen avfyrades jag i skogen bortom husen där jag tidigare innehaft rekord i nedskvättna tallar. Den titeln är med besked förbi och jag lämnar den därhän till mer fanatiska hundherrar. Det var en underbar höstdag med endast 5+ grader och strålande sol. Men den vackra omgivningen blev bara mörkare och mörkare ju längre in i skogen vi kom, och snart hängde träden kusligt lågt över min rygg. Knotiga, daskgrå och förvridna av hårda vintrar petade de mig avundsjukt i pälsen längs stigen. Med dem bara barkkropparna har jag full förståelse för deras missnöje, för vad är ett knippe skägglav mot mitt präktiga svall. Men den åsikten höll jag tyst för mig själv när grenar föll i min väg.

Plötsligt hördes ett spöklikt kraxande (!) Jag stelnade till, ironiskt nog som en fura, och lystrade ut bland träden. Matte stod intill och kändes lugn och trygg till min lättnad. Ett svart spöke slog plötsligt upp vingarna hoandes och kraxandes alldelens intill - Hjälp matte - och jag tog skydd intill henne nära nog för att riskera ett avslöjande av mitt fallande mod. Det svarta spöket ekade iväg mellan träden och matte såg överförtjust ut (till min förvåning); "En korp lille hund" utbrast hon - "bäraren av förändring". 

Äventyren under promenaden tog inte slut med missnöjda träd och svarta spöken, i vår väg reste sig också en (lika plötsligt som alltid i mörka skogar) gigantisk gråbit (!) Jag röt till åt honom att passa sig men snart var matte framme vid det mystiska väsendet klappande dess sidor. Ånej matte - försökte jag intensivt få fram - bli inte uppäten nu. Men ingenting hände...Gråbiten var inget annat än en förtorkad stubbe, en minnes stump av ett förgånget träd som jag stolt skvätte ner efter att, i min värld, ha besegrat dess hemlighet. Jag genomskådade galant den monstruösa skepnanden som inget annat än just en stubbe, (*harkel* helt oberoende av matte.)

Nåja stora värld, nu åtegår jag för dagen till lyans trygga vrår, med nya kunskaper om både gråbit, svartspöke och avundsjuka träd...  

 

Annie

6 oktober 2009 17:46

Det ser ut som att du haft en mycket mer spännande promenad än matte :-D

Vila nu lugnt och fint och dröm inga mardrömmar.

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Matten har mist en hel del vett och etikett på senaste tid, vilket framgår av det beslut hon tagit. Min blogg läggs totalt på is, något den i och för sig har gjort nu sedan i höstas minst. Innan den den officiellt förklaras lagd på is vill jag dock b...

För vad håller hon egentligen på med, hur har hon mage att frånta min ädla nos dess stora plats på internet. Jag en hund av nordanvinden, med vidder under tassarna och rymden över ryggen. Det har hänt mycket sedan sist, men det viktigaste är nog att ...

Solen sken från högan skyn denna förmiddag, jag galopperade genom storskogen med hussen och matten i faggorna och njöt av vinden. Väl hemma igen skulle vi bara in en kort sväng för lunch innan det bar av ut igen. Och då plötsligt...från horisonten vä...

Sommaren knackar på fönstren och jag rusar vidare genom de stora skogarna. Under den senaste tiden har jag haft turen att promma en hel del promenader med sötaste Ebba. Jag har varit på allehanda skogsäventyr och tagit mig an en och annan sparvjakt. ...

Under denna händelserika dag har jag; Varit på en joggingtur med husse, i bekvämt tempo svepte vi fram längs strandvägen. Härligt att få ur sig vårkittlande energi. Varit på middag hos hussens mormor, en snäll och klok liten tant som klagar på at...