Efter en ofantligt lång och händelserik dag i går somnade jag utan att orka förtälja för er läsare vilket äventyr gårdagen var. Så här ska ni få höra;

Matte med sitt förgrymmade tentapluggande dumpade av mig hos Nicki och människomormor för bl.a en strapats i storskogen. Där mötte vi ett par gamla skrupna människor, äldre än damen Nicki vad jag förstod. Den äldre damen i sällskapet sjöng en liten visa för mig om små vovvar ute i världen och jag lyssnade storögt med öronen på högsta volym.

Senare under dagen kom matte äntligen tillbaks för att hämta mig vidare ut i världen. Vi stannade på en, för mig, avlägsen plats. Och där i horisonten uppenbarade sig tre stycken kusiner vars dofter jag hade svaga valpminnen av. Matte släppte mig och sa varsågod vartefter jag satte fart "stor" och stolt mot dessa släktingar. Men så när jag närmade mig insåg jag plötsligt till min smärre fasa att en hel hund & människor flock ju var påväg rakt mot mig i full fart (!) - min storhet krympte gensat ner till tassulorna och jag satte av i vilt flyktsken! Medan jag rusade halvt för livet upptäckte jag plötsligt att en rödbrun gammal bekant fanns vid min sida - han busade intill mig med ett leende på hundläpparna och hans doft var bara underbar. "vad är det här för rolig lek" undrade han, så rycktes jag alltså tillbaka till en glädjande verklighet och hälsade glatt på alla vovvevänner. Sedan fortsatte vi vägen fram i fullt bus! Jag och Bruno, som den rödbrune lille herren heter, lekte oss oövervinnerliga över ängarna. Vi rusade snabbare än någon av våra människor och framförallt än de två hundpensionärer somn också tillhörde gänget. Det var en underbar stund där flocken sannerligen forserade omvärlden starka och stolta.

I vår väg passerade vi människogrupper i full jogging, andra vovvar i koppel och kanske det mest spännande - en liten ankdamm med en ytterst tunnt istäcke. Vad jag har lärt mig här i världen så är istäcken sådant man kan gå på, så glada i hågen gjorde jag och Bruno en liten lov ut på den mm tunna hinnan - Då blev det liv i människornas runda ansiktsluckor - "kom HIT" fick vi hojtat åt våra känsliga öron, men självklar mattar vad gör man inte för en snärt blodpudding. Tack och lov var ankdammen som en liten "dockpöl" för våra människor så egentligen var det aldrig någon större fara på taket med den saken, lite till min och mrBrunos besvikelse, då vi nämligen tillhör sorten spänningssökare.

Nåja trött och blöt begav jag mig till sist hem med kära matte, så tackar för dagens all lek söta Silla (9år golden), Viggo (5år collie) & underbare Bruno (ca2år dvärgpinscher).

 

Natalia

24 oktober 2009 09:39

Det låter kanon, vad skönt att allt blev så bra som det faktiskt har blivit! Det är så tråkigt med hanhundar som inte kan koppla av och blir sådär som Tidus blev, så all eloge till er som tog rätt beslut! Har du märkt ngt ifall han har lagt på hullet?

http://hellopiggy.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Matten har mist en hel del vett och etikett på senaste tid, vilket framgår av det beslut hon tagit. Min blogg läggs totalt på is, något den i och för sig har gjort nu sedan i höstas minst. Innan den den officiellt förklaras lagd på is vill jag dock b...

För vad håller hon egentligen på med, hur har hon mage att frånta min ädla nos dess stora plats på internet. Jag en hund av nordanvinden, med vidder under tassarna och rymden över ryggen. Det har hänt mycket sedan sist, men det viktigaste är nog att ...

Solen sken från högan skyn denna förmiddag, jag galopperade genom storskogen med hussen och matten i faggorna och njöt av vinden. Väl hemma igen skulle vi bara in en kort sväng för lunch innan det bar av ut igen. Och då plötsligt...från horisonten vä...

Sommaren knackar på fönstren och jag rusar vidare genom de stora skogarna. Under den senaste tiden har jag haft turen att promma en hel del promenader med sötaste Ebba. Jag har varit på allehanda skogsäventyr och tagit mig an en och annan sparvjakt. ...

Under denna händelserika dag har jag; Varit på en joggingtur med husse, i bekvämt tempo svepte vi fram längs strandvägen. Härligt att få ur sig vårkittlande energi. Varit på middag hos hussens mormor, en snäll och klok liten tant som klagar på at...