Idag rusade världens alla dofter så i mitt huvud att jag för det mesta känt mig skapligt hög. Jag har så förbrilt jagat en tikmö att jag till och med tagit miste på min drömtjej mot diverse platspåsar, resväskor, rullatortanter, på marken liggandes och stretchandes joggare samt husvagnsturister. Vid närmare ögonkast har jag så klart förstått att jag gjort bort mig åtskilliga gånger men tack och lov har ingen söt tik sett min djupt engagerade jakt. Vilket i och för sig skulle kunna charmera de flesta damer vad jag förstått. Tyvärr charmerar det inte min matte som ju tillhör det motsatta könet, hon som för det mesta känns som en avlägsen dröm sådana här dagar, då jag har viktigare punkter på schemat.

På eftermiddagen tog husse (favvobusen) och matte med mig ner till stranden där jag fick simma en aning. Det var underbart skönt, svalt, och mjukt mot lillkroppen. Men för varje simtur ute i det blå var jag tvungen att lika många gånger sätta sikte mot land för den fortsatta tikjakten.

När badandet var till ända åkte vi iväg till min skog. Den jag pissat ner alla 30205st träd i. Väl där lade jag in högsta autopissväxeln för att ut i minsta barkfiber, och buske fortsätta den utomordentliga bragden. När jag gulskvättande forserade diverse träd som bäst fick jag nys om något alldelens underbart. Just det brunkleggiga sörjmedel som, gud vet var det kommer ifrån, luktar så fantastiskt. Tror det kallas bajs i folkmun. Det blev så klart ett ordentligt gnuggande från min sida (och bajsets också) in i pälsens alla vrår polerade jag huden i denna prima hundkarlsvax. Husse och matte anade ingenting förens jag återkom med väldoftande besked. Tyvärr slutar sådana här trevliga macho dagar med fanatisk dusch och hård sömn för min del. Så blöt, trött och tyvärr inte längre lika väldoftande (av brunt) tackar jag för idag.