Äntligen har klådan gett efter! Stygnen ser galanta ut och mer än en hel veckas bus, som legat intjoffat latent i mitt lillhuvud, ska ut. Jag är som galen av brottandets och oförskämdhetens lockelse. Här hemma har jag snurrat soffa och säng runt hela förmiddagen, varit ute på en bensträckare med matte - där jag lagt av en brun kandidat till titeln av min största poop. Väl inne igen fortsatte mina fasoner och matte gav mig det orangea gummitugget som underhållning. Jag måste tydligen hålla mig på mattan (eller under) ett tag till nu trotts att jag mår så bra.

Stimuli saken

Yr i busbollen

Jag håller mig under min matta...