Regnet vräker ner och har gjort så hela dagen, förutom en liten morgonsstund då jag entrade skogsstigen för morgonbestyren. Jag har fortsatt att ta igen mitt åsidosatta bus, dessutom har matte låtit mig spåra inne. Och vilken nosradar jag har, varenda liten gobit i husets alla vrår lokaliserades och mumsades upp, här går ingen blodpudding säker. Denna lek varvades med ännu en liten runda utomhus i ösregn, men vad gör lite svalt ösregn mer än svalkar ens hud.

Till min stora förtjusning fick jag även följa med och hämta husse från jobbet. Så fort jag hörde det nämnas att han var på antågande ställde jag mig med huvudet ut genom bilrutan för bästa uppsikt. Och här slutar inte min dag minsann, nu bär det av till damen Nikita och resten av människoflocken, ett besök som kommer att avrundas med min kvällssträckare. Sedan ska tydligen matte mysa med mig, hemma i soffan framför den flimmrande apparaten som paralyserar människor, speciellt under regniga dagar.