Äntligen kom matte hem från skolan, lika yr i bollen som vanligt. Tack och lov då för att ta en liten prommenix med mig i skogen :) Höra löv rassla under skosulor och lägga blicken på åldriga stortallar är som medicin för snurriga människohuvuden.

För övrigt har jag tillbringat det mesta av min tid brottandes i husses famn. Om jag inte i största hemlighetsmakeri har tuggat lite mer på den gamle tandhärjade "valpmattan" i vardagsrummet. Som sagt jag måste ju finslipa lite nya intressen nu när jag inte längre är en lika vass tikmagnet.

"Matte kom nu mattan ropar på din hjälp..."