Solen strålade starkare än på flera månader mot oss över isvidden. Husse, matte och jag tog oss en lång vandring längs milsvida slingrande skoterspår. Dessa monstruösa skoterväsen som rusade förbi i diverse formationer var minst sagt intressanta. Hur dem slukade landmassorna under sig och vrålade likt ingen annan vovve fascinerade mig, men trots deras ograciösa forserande tackade jag dem innombords för att de höll uppe så fina vägar för små hundar över isen. Det vida landskapet ingav inte annat än storhet i min lilla kropp och modet ur detta drev mig till lekinbjudan av skoterfolket. Så i fullt sken satte jag av efter en skock som uppenbarade sig i horisonten...bara för att blidka husse och mattes "stanna" rop utan minst blink. Husse erbjöd trots allt en hel del mycket roligare alternativ än de mörka skotermonstren.

När vi äntligen nådde hem till vår trevliga lya igen slukade jag en excellent brunch med hull och hår, för att sedan inta den mjuka sängen. Husse och matte skulle nämligen åka iväg och jag fick den ärofyllda uppgiften att vakta både hem och marsvin.