Att erhålla en meditationsartat promenad med mig är inte annat än en av livets lyxigare (och ovanligare) sidor. En sida som min kära matte fick återuppleva denna underbart soliga förmiddag. Efter att ha varit yster som ett litet hingstföl under den senaste tiden har jag dagen till ära återgått till ett något mer avslappnat stadium. Trots vårens analkande samlade jag helt enkelt ihop mig en aning för att uppvisa mina mer gentlemannamässiga kaliber. Något som kära matte maximalt målades av där vi struttade fram intill varandra sammanbundna av en slakt hängande lina (kopplet). Inte ett ord sa hon till mig under hela svängen, på människomål det vill säga, för på hundomål skrattade hon med hela ansiktet och gav mig beröm gång efter annan med sin lyckligt själfulla närvaro. Det var helt enkelt en minnesvärd förmiddag idag...