Det blev en vanlig hederlig gatupromenad idag. Inte min favoritvariant egentligen men det hände en hel del denna förmiddagssväng. Till och börja med hamnade jag och matte mitt i en formation av allehanda människovalpar som tillsammans med några dagislärare tultande försökte ta sig ner till isen. Ytterst mystiska dem där människominiatyrerna minsann...,

Sedan tog det inte länge för ytterligare en avstickare i vardagslunken att uppenbara sig. Vi passerade nämligen nära inpå en hundgård som ligger längs en cykelväg. Och självklart fick mina sinnen, överlägsna människans, nys om att två kusiner rörde sig därinne långt före matte. Så jag satte av för att kolla läget, bara för att tvärt stanna till mattes hojtande kommando och även ackompanjemanget av två vilt gapande jakthundar som vaknat till inifrån hundgården. Två riktiga machovovvar röt nu för fulla munnar åt mig att inte komma för nära deras hundgård minsann. Matte kallade in mig och utan någon direkt tvekan föredrog jag då hennes sällskap i stundens hetta. Sedan utnyttjade matte de stackars jaktvovvarna en smula, de fick nämligen fungera "sångkör och publik" åt mig där jag briljerade fot intill matte med hela min blick tryggt i hennes. Ett magiskt ögonblick som snart förvandlade de vildsinta gläffsandet till vackra applåder och imponerade susningar. Självklart bockade vi artigast innan vi gick vidare och applåderna åter blev tomma skall långt bakom oss...

Mycket annat dök också upp längs vår väg men nu är jag är så trött av dagens alla äventyr att det får bli en annan historia...