Det kryllade av diverse hundar och tvåbenta ute idag, skoterfolk, sparkare, skidåkare och joggare har passerat i vår väg, jag och matte följdes nämligen åt av Nicki och min människomormor. Den ståtliga och gigantiska Caruso, som tidigare nämnt Nickis fästman, stötte vi också på.

Jag har för övrigt uppvisat mig från min allra bästa sida idag, varit underbart duktig! Det vill säga fungerat som en tröstens kompensation för kära matte, som befinner sig i ett delvis yrsligt tillstånd fullproppad som hon är i knoppen av aldrig så många termer. Nu ska jag ta en lång tupplur tills världen där ute kallar på mig igen...