Farfar vind hade inte riktigt gett med sig när morgonen grydde, och hela dagen har han fortsatt sitt sus. Till min stora glädje drev han en massa löv på flykt efter marken vilka jag smidigt kastade mig efter och krossade i mina käftar. De prasslade kvidande när jag knep dem men här visades minsann ingen nåd. Rovdjuret tog överhanden och under resten av dagens alla rövarstråt flydde dem för sina liv så fort jag klampade fram som norrlands vovvzilla. Efter utraderandet av otaliga lövstammar begav jag mig så till sist hem, trött och lövmätt. På återseende & gónatt.