Dagen började med en underbar tystnad, inte ett ljud av stressade steg (vilket föranledde det senaste inlägget). I en bred pöl av päls kunde jag flyta ut mellan husse och matte i sängen. Stilleheten bröts endast av att matte tasslande tog med mig ut i den kalla morgonluften för en stund. Kvikt uträttade jag allehanda behov innan vi, som två skuggor, smög in i hemmets mörka vrå igen. Och åter intog jag den mjukaste delen av vad sängen har att erbjuda. Nu sover jag en stund, tills dagens alla äventyr knackar på dörren.