Igår tillängnade jag stor del av dagen med att sitta fint intill tacomatbordet och den middagsgäst som infunnit sig där med en rejäl portion köttfärs (därav min blogg frånvaro). Men mina trånande valp blickar blev inte besvarade av denne rocknroll färgade människohane, trotts att jag kämpade så väl med ett porslinsartat ögon glittrande...

Såhär trött är jag däremot idag, efter vilt buseri med världens mysigaste vovvevän Nikita;

En helt underbar förmiddag har tillbringats i hennes sällskap, tid inringad med guldkant. Inte bara hennes goa tigerpäls att vila intill föranleder en sådan tidsdekor, utan även den enorma tomt hon patrullerar gränserna på. I sanning är hon en själsfrände att blicka över vidderna tillsammans med.