Igår kväll klämde sig en vilt främmade tvåbening in i vårt vardagsrum ackompanjerad av mina högljudda protester - vem var detta att göra anspråk på min, bokstavligt talat, intuggade lya? En rånare, mördare eller än värre en bastard dem emellan - en hundfångare?! Det visade sig emellertid att det handlade om en söt människohona, inte allt för olika min matte så efter en och annan smakbit blodpudding smälte reservationens is med plats för min rosa lilla tunga. Det var mycket mysigt att gosa med M och hon var så snäll mot mig, bemötte mig precis som det anbehagar en skeptisk gentlemanna hund. Jag till och med goshetsdregglade henne i knät, en droppe kärlek att undanvara. Vi ses snart igen M med mera mys.