På förmiddagen promenerar jag med flocken till äldre tiders tyska lämningar. Gigantiska baracker reser sig framför mig när vi närmar oss platsen. Det luktar gammalt trä och rostigt järn. Tyst smyger jag längs övergivna rälsar och tar upp jakten på både sparv och hare. För att sedan explodera i frihetssken genom högt gräs och längs låga vattedrag. En plats att minnas och en underbar dag med min älskade husse och matte. Mina vänner som kommer med blått gummitugg och rusande leker med mig för att aldrig tröttna.

blå gummitugg

Matte har tjorvat på med en 50års present (akryl målning) stösta delen av denna fruktansvärt varma dag. Men till sist tog hon sin sans samman och vädrade mig i solskenet. Vi busade lite, jag hade viktigare dofter för mig, och sedan bar det iväg på stora äventyr.

Trippen gick mot gammelstan och med älven i sikte. Det var en mycket svår djungelartad terräng, för vilken crocodile wovee som helst, ner mot det fjärran vattnet. Något som matte oförskämt antyder har ett samband med min storlek på sådär tre äpplens höjd att göra... Faktum är att vi forserade ökentorra sjumilasvägar, djupa skogar och schlydränkta stäpper för att nå vårt mål. Dessa miljöer kräver en jägares precision (vilket matte knappast levde upp till) och är ingenting för klumpfotade stadsrullare. Jag däremot antilopade mig för det mesta fram med excellent teknik, något som skrämde slag på schlystäppens alla smådjur. Och om vartannat passade jag i gott och väl kamelduglig gång, allt för att hantera omgivningen kropps-snålt.

Plötsligt stötte vi på en låtsas tiger, katt ett vanligare ord, vilken hotfullt blängde på oss. Men tid fanns inte att stanna för något, min tunga hängde redan tungt mot marken och stegen var bly innanför pälsen. Jag kämpade mig vidare genom denna gudsförgätna plats med vattendoft i nosen. Och så till sist, förbi en sista etapp och jag trampade vatten. Plaskade med tassarna och kluckade med tungan. Vi vandrade längs strandremsan en lång stund i det milda lågvattensströmmarna. Jag ägnade tid åt att hugga mystiska luftbubblor på vattenytan medan matte bara njöt av vinden. Det var en skön stund, tills jag fick syn på en krokodil (!), självklart gick jag beskyddande till attack men bara för att inse att den var gjord av sten...

Äventyret avslutades med en välförtjänt livets drink för min del, detta på max drive in, självklart porlande vatten. Väl hemma har jag ockuperat soffan tills morgondagen gryr...

(Psst schly kan möjligen vara ett uttryck begränsat till det norrländska språkbruket, om så fallet betyder det ogräs i form av ungträd/buskar ofta förekommande nära intill vatten.)

Efter att ha slynglat på lite väl mycket den senaste tiden så tog jag i och skärpte till mig ordentligt idag, jag har uppvisat allt en gentleman har att erbjuda, artigt har jag passerat diverse tikaspiranter (av olika slag & varianter) utan ett ögonkast och dessutom har jag varit omättligt lycklig.

Husse var ledig idag och har inspirerat mig med min favvoboll i högsta hugg mest hela tiden. Jag har ätit upp ett helt tuggben vilket är mitt nya rekord, och dessutom har jag slukat två rejäla potioner acana & nature´s harvest.  En riktig bedrift efter att jag har fastat i ca ett dygn med annat som mättat tankarna ;)

Jag är helt enkelt en superwoo - jättego och mycket slim, tack för mig.

Än en kväll gonatt stora världen...

Har nyss kommit hem från en fartfylld joggingrunda med matte, phew det var minsann en pers. Men hon håller stora travar uppehåll för min skull, hon vet att jag är lite för ung ännu för riktiga långstråt. Jag har skött mig kanon idag, hållit alla hormonrushar bakom lås och bom, nosradarn avskruvad en hel del. Inte pipit någonting under förmiddagsrundan trotts att det sprutat av potentiella tikar (5 st.) Men, under nämnda joggingtur var jag bara tvungen att brista ut i gnällgläffs då matte höll full fart rakt (på!) en svart liten hundknatte i mitt format. Vad hände? Allt gick så fort, men matte sa ajaj och jag tystnade med längtansfulla blickar på den ca 50cm därifrån sittande söta vännen...Nu vet matte att jag inte vill springa fort sådär nära främlingar, känns alldelens för uppskruvat för vad min tunna bom (den för dörren jag låst in hormonerna bakom) klarar just nu.

Mörkret har börjat falla på om nätterna nu, och så även denna kväll. Sömnen rycker i mina ögon och tungt suckar jag gonatt. I min mjuka bädd fylld med filtar och kuddar svävar jag bort till vovveland där det växer hundben på träden och korvar i grönsakslanden.

Idag rusade världens alla dofter så i mitt huvud att jag för det mesta känt mig skapligt hög. Jag har så förbrilt jagat en tikmö att jag till och med tagit miste på min drömtjej mot diverse platspåsar, resväskor, rullatortanter, på marken liggandes och stretchandes joggare samt husvagnsturister. Vid närmare ögonkast har jag så klart förstått att jag gjort bort mig åtskilliga gånger men tack och lov har ingen söt tik sett min djupt engagerade jakt. Vilket i och för sig skulle kunna charmera de flesta damer vad jag förstått. Tyvärr charmerar det inte min matte som ju tillhör det motsatta könet, hon som för det mesta känns som en avlägsen dröm sådana här dagar, då jag har viktigare punkter på schemat.

På eftermiddagen tog husse (favvobusen) och matte med mig ner till stranden där jag fick simma en aning. Det var underbart skönt, svalt, och mjukt mot lillkroppen. Men för varje simtur ute i det blå var jag tvungen att lika många gånger sätta sikte mot land för den fortsatta tikjakten.

När badandet var till ända åkte vi iväg till min skog. Den jag pissat ner alla 30205st träd i. Väl där lade jag in högsta autopissväxeln för att ut i minsta barkfiber, och buske fortsätta den utomordentliga bragden. När jag gulskvättande forserade diverse träd som bäst fick jag nys om något alldelens underbart. Just det brunkleggiga sörjmedel som, gud vet var det kommer ifrån, luktar så fantastiskt. Tror det kallas bajs i folkmun. Det blev så klart ett ordentligt gnuggande från min sida (och bajsets också) in i pälsens alla vrår polerade jag huden i denna prima hundkarlsvax. Husse och matte anade ingenting förens jag återkom med väldoftande besked. Tyvärr slutar sådana här trevliga macho dagar med fanatisk dusch och hård sömn för min del. Så blöt, trött och tyvärr inte längre lika väldoftande (av brunt) tackar jag för idag.

En av huvuduppgifterna för denna, min fantastiska, virituella dagbok är att visa upp spillror av min skönhet, via foto genom lins och knäpp. Detta för att ni som läser ska få ett hum om hur mjuk min vackra päls är och en glimt av min oförskämda busighet. Se bara hur jag fightas med den gula besten från fjärran land;

Fotofrossa på busighet och smaskig gul leksak.

hugger öronen av besten

om han inte dör av mina käftar ska nog min saliv förgifta honom...

å nej han är över mig...

öga mot öga

och efter dödsstöten hängde han bara där...

för mig att fortsätta äta på...