Äntligen är den här, inte så varm men underbart gyllene lysande! Solen! Knappt minns jag hur det kändes när den lyste över pälsen sist. Och både jag och matte fick som nya livskrafter under dagens promenad, mina dock utmynnande i ett väldans machobus. Nu behöver den kära solen bara pressa fram något av sina hetare strålar så ska säkert våren vara på väg, åtminstone vårvintern.

Ikväll ska föresten Marie och Jocke försöka ta sig in i min lya enligt mina mentala förutsägelser, det får väl gå då i utbyte mot en och annan korv.