Sofistikerad som jag kan vara när det behagar intog jag under förmiddagen en vällagrad hundcigarr...

Dess unika form avgörs främst av hur de "handrullats", i detta fall är skinnbitar lagda till ett något bastant format.

Vilket bara gör smaken än mer avancerad, det vill säga när olika lädertyper möts i en salig blandning...

Kvalitets hundcigarrer kan ha flera olika former och konsistenser beroende på var i hundarnas värld de tillverkats. Min har tydligen ett ursprung i Vietnam vilket ger både smak och doft ett ljuvligt kryddigt, orientaliskt inslag.

En av av de mest eftertraktade egenskaperna hos hundcigarrer, för oss hundar, är dess långa livslängd. Länge kan man avnjuta dem i synnerhet om de erhåller hög kvalite. Den här cigarren smakar bara mer och mer ju längre jag gnager på den...

Och när saliven trängt in i det ljuva skinnbitarna frisläpps all världens smaker som legat latenta i materialets porer...

I vanliga fall brukar jag inte tugga hundcigarr, annat än under särskilda dagar. Men å andra sidan har nu vintern där ute givit lite av sin mildhet och termometern visar bara på - 11 grader. Så för den analkande vinterns bortgång, tar jag mig ett tuggande, med hopp om att jag snart känner lukten av vår.