De främmande är ute och handlar, och inte kan jag påstå att jag orkar sålla mig till katterna som enligt språkbruk dansar på bordet...

jag värmer min plats på divanen istället, så här ser min favoritplats av hemmet ut.

Och ja, självklart visade mig mina sjätte hundsinnen vad som komma skulle. För igår klampade storbesök hit hela vägen från vårt lands huvudstad. Tydligen hade jag träffat denna främmande tidigare som pyttevalp, men det minnet hade gått nuets konsekvens till mötes och försvunnit...Så för mig stod nu en mystisk främling i dörren med världens konstigaste ackompanjemang, en blå koloss (läs resväska). Och vad annat gör man mot sådana än låter dem höra den mörka basgången av min strupes inkräktasrsång...tills en liten stund gått och jag godkänt den nye flockmedlemmen med tillbehör.

För övrigt kantas tillvaron av - 21 grader och vinande blåst, så dagens längre promenad blev mer av ett vintermaraton än någon stilla gång. Det gäller att hålla tassarna i marken med sådana korta intervall att man "flyger" fram, för minsta nedkylning...