Gårdagen blev i tvåbeningarnas tecken, min lya fylldes till bredden av diverse människor från när fjärran. Okej då det fick väl gå an bara dem behandlade mig som den husets konung jag utan omsvep tituleras som. Det blev en och annan knäbesiktning utfärdad av mig i sakta mak medan den tvåbentifierade (men nog så intressanta för en vovve) middagen stod på spisen. Besiktningen innefattade i vanlig ordning att jag tog initiativ till själva knä/famn entrén genom att hoppa upp i det för stunden mest intressanta av människosäten. Sedan snurrade jag hit och dit med svansplymen som en liten gräddvisp innan jag satte mig till rätta, dvs. godkände knäet och bad om den eftertraktade betalningen för den utförda inspektionen i form av massage. Och sedan kliades jag av alla det handslag hit och dit omvartannat jag knådades i en salig massage...

Idag, däremot, har blåsten ilat rakt genom skinn och ben som vassa knivar, - 23 i kombintion med gamle farfar vind är något som får mina tassar att dansa precis som om dem hotades av vinande revolverskott. Så efter kort tid ute i det vitblå intar jag nu min bädd för natten...gonatt.